Och Så Reste Hon Sig

Inte för att någon annan bar henne, utan för att hon valde att bära sig själv.

Dessa ringar är för henne.
För dig.
För oss.

För dig som har hört rösten i huvudet som viskar att du inte duger.

Den rösten ljuger.
Du är inte liten.
Du är inte svag.
Du har bara glömt vem du är en stund.

Att ta ansvar för sitt liv är inte att vara hård, det är att vara snäll.

Mot sig själv.
Att våga möta spegelbilden och säga:
“Jag är här nu. Och jag är inte mindre än någon annan.”

Så: Sätt på dig kronan eller diadem. Res dig.
Och när rösten frågar: “Vem fan tror du att du är?”
Svara:”Jag är för fan någon.”

Dessa ringar bär inte bara ett namn.
De bär en påminnelse.
En styrka.
En plats i dig som alltid vet, även när du glömmer.